Måndag.
Det flyger mycket tankar i mitt huvud just nu. Mycket som händer runt omkring, jobbiga saker som jag måste ta tag i som jag borde gjort för längesen.
Idag skrev jag färdigt alla försäkringspappren på Naela & skickade in. Det var tungt och jobbigt men lika bra att få det gjort nu så är det gjort. Skickade även in Naelas hästpass till SIF - Svenska islandshäst förbundet. Men jag bad om att få tillbaks det när dom är färdiga med det.
Idag tog jag mig även i kragen och åkte till stallet för första gången sen Naela togs bort. Det var väldigt jobbigt, tog ett djupt andetag innan jag gick in för att se hennes tomma box, det ekade i mitt hjärta. Men jag är glad att jag inte var ensam där nere, det hade jag inte klarat av. Jag grejade lite med mina saker, plockade ner Naelas box skylt och målade lite. Trots tomheten så var det ändå gott att vara där igen, jag har verkligen saknat det. Och jag vet ändå att Naelas fanns med mig där, någonstans. Kände att det var lika bra att göra det idag, det skulle bara bli ännu jobbigare tror jag att ta sig dit ju längre tiden gick.
Ja, eftersom folk verkar undra, så ja, jag ska åka och provrida en häst på torsdag. Jag själv känner att det är för tätt inpå. Men jag ska bara provrida. Den här hästen betyder väldigt mycket för mig, och då jag har första "tjing" så ville ägaren att jag skulle komma rätt så snart eftersom det är en annan tjej som vill ha hästen annars.
Så jag hoppas att det känns bra med denna hästen då den verkligen skulle underlätta, detta är verkligen det bästa alternativet av häst tror jag. Så jag hoppas innerligt att vi trivs tillsammans.
Först ska jag rida hästen själv lite och lite senare ska jag rida lektion för Linda Antonsson.
Antar att folk tycker det är alldeles för tidigt att ens se sig omkring efter en ny häst. Men det är mitt val. Jag saknar som fan att vara i stallet, jag saknar närheten, umgänget, att bara vara och allt underbart som en häst för med sig.
Jag är inte redo för att ta hem en ny häst än men då vet jag iaf vart jag har den & jag har ett alternativ som jag hoppas ska passa mig.
Det kommer aldrig finnas någon häst som kan ta över Naelas plats, jag kommer aldrig kunna ersätta henne. Naela va min första egna häst och hon kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta. Men jag kan inte sluta med det jag brinner för bara för hon inte finns längre. Hon kommer alltid vara den största delen av mig, även om det kommer in någon ny i mitt liv så är ändå Naela alltid Naela.
Jag har andra bekymmer i mitt liv också som jag egentligen borde ta tag i nu, som jag egentligen skulle gjort mycket tidigare. Men det har inte varit min första prioritet då det har varit så mycket annat. Men nu borde jag egentligen ta tag i det eftersom det tynger mig så mycket som det gör. Jag vet egentligen inte om jag bryr mig trots att det tär på mig? Men det kan inte få någon bättring om jag inte tar tag i det, säger vad jag tycker och känner. Så jag vet att det är dags nu, jag ska bara få orken och göra det.
Och i allt detta har jag faktist gjort något idag som förvånad folk och gjort dom glada.... jag har införskaffat mig en ny mobil. En Sony Ericsson w595. Det var på tiden säg.
Min telefon var verkligen ras, kass, värdelös helt enkelt skit! Men nu har jag en helt ny mobil, topp topp. Hitills är jag nöjd trots att jag inte är van vid såna hightec grejer, men jag vänjer mig nog snart med den också.
Ne, om man skulle krypa ner i sängen nu och söfva, det står ju trots allt jobb på schemat imorgon. Ja, och som plus i kanten så ligger jag hitills 30 timmar plus den här månaden, känns skönt så jag kan vara lite ledig sen lite längre fram med gott samvete. Puss.
Idag skrev jag färdigt alla försäkringspappren på Naela & skickade in. Det var tungt och jobbigt men lika bra att få det gjort nu så är det gjort. Skickade även in Naelas hästpass till SIF - Svenska islandshäst förbundet. Men jag bad om att få tillbaks det när dom är färdiga med det.
Idag tog jag mig även i kragen och åkte till stallet för första gången sen Naela togs bort. Det var väldigt jobbigt, tog ett djupt andetag innan jag gick in för att se hennes tomma box, det ekade i mitt hjärta. Men jag är glad att jag inte var ensam där nere, det hade jag inte klarat av. Jag grejade lite med mina saker, plockade ner Naelas box skylt och målade lite. Trots tomheten så var det ändå gott att vara där igen, jag har verkligen saknat det. Och jag vet ändå att Naelas fanns med mig där, någonstans. Kände att det var lika bra att göra det idag, det skulle bara bli ännu jobbigare tror jag att ta sig dit ju längre tiden gick.
Ja, eftersom folk verkar undra, så ja, jag ska åka och provrida en häst på torsdag. Jag själv känner att det är för tätt inpå. Men jag ska bara provrida. Den här hästen betyder väldigt mycket för mig, och då jag har första "tjing" så ville ägaren att jag skulle komma rätt så snart eftersom det är en annan tjej som vill ha hästen annars.
Så jag hoppas att det känns bra med denna hästen då den verkligen skulle underlätta, detta är verkligen det bästa alternativet av häst tror jag. Så jag hoppas innerligt att vi trivs tillsammans.
Först ska jag rida hästen själv lite och lite senare ska jag rida lektion för Linda Antonsson.
Antar att folk tycker det är alldeles för tidigt att ens se sig omkring efter en ny häst. Men det är mitt val. Jag saknar som fan att vara i stallet, jag saknar närheten, umgänget, att bara vara och allt underbart som en häst för med sig.
Jag är inte redo för att ta hem en ny häst än men då vet jag iaf vart jag har den & jag har ett alternativ som jag hoppas ska passa mig.
Det kommer aldrig finnas någon häst som kan ta över Naelas plats, jag kommer aldrig kunna ersätta henne. Naela va min första egna häst och hon kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta. Men jag kan inte sluta med det jag brinner för bara för hon inte finns längre. Hon kommer alltid vara den största delen av mig, även om det kommer in någon ny i mitt liv så är ändå Naela alltid Naela.
Jag har andra bekymmer i mitt liv också som jag egentligen borde ta tag i nu, som jag egentligen skulle gjort mycket tidigare. Men det har inte varit min första prioritet då det har varit så mycket annat. Men nu borde jag egentligen ta tag i det eftersom det tynger mig så mycket som det gör. Jag vet egentligen inte om jag bryr mig trots att det tär på mig? Men det kan inte få någon bättring om jag inte tar tag i det, säger vad jag tycker och känner. Så jag vet att det är dags nu, jag ska bara få orken och göra det.
Och i allt detta har jag faktist gjort något idag som förvånad folk och gjort dom glada.... jag har införskaffat mig en ny mobil. En Sony Ericsson w595. Det var på tiden säg.
Min telefon var verkligen ras, kass, värdelös helt enkelt skit! Men nu har jag en helt ny mobil, topp topp. Hitills är jag nöjd trots att jag inte är van vid såna hightec grejer, men jag vänjer mig nog snart med den också.
Ne, om man skulle krypa ner i sängen nu och söfva, det står ju trots allt jobb på schemat imorgon. Ja, och som plus i kanten så ligger jag hitills 30 timmar plus den här månaden, känns skönt så jag kan vara lite ledig sen lite längre fram med gott samvete. Puss.
Kommentarer
Trackback
