hannooh

Idag var vi på återbesök på Ale djurklinik, men Naela fick inte följa med hem...

Naelas skada i benet var inte bättre, och skulle aldrig bli. Hon skulle aldrig mer fungera som ridhäst och inte ens till avel. Vi kunde aldrig få veta vad ont hon har i benet. Så jag fick två val. Antingen ge henne smärtstillande och ta med henne hem i 2 veckor till för att ta farväl och så, eller låta henne bli fri från all smärta idag.
Jag har haft detta på känn att hon ska försvinna så jag hade redan sagt hej då, så jag lät henne få somna in idag och bli fri från all smärta...

Vi spenderade hela morgonen tillsammans. Storborstade och promenderade. Sen, eftersom jag var rädd för att det skulle bli såhär, så tog jag på henne det nya fina tränset på promenaden och dom sista metrarna innan vi var hemma så hoppade jag upp på henne, skrittade några steg, gav henne världens kram och satt av.
Sen fick hon massa godis och vi bara myste fram tills vi skulle åka.

Väl framme på Ale var de de vanliga, springa, böjprov, longering och ultraljud. Och inget utav det visade något bättre. Så veterinären, som var jätte duktig, snäll och rak, gav mig som sagt två val. Jag ville inte låta henne lida mer..
Vi fick en stund för oss själva och jag tog med mig Naela ut, o vi gick till en stor gräsplätt med jätte grönt gräs där hon fick beta samtidigt som jag berättade vad mycket jag älskade henne. Efter en stund kom det en liten tår från Naelas öga... jag vet inte om hon kanske förstod vad som var på gång.
Efter att hon betat i ungefär en halvtimme tog jag henne till deras paddock så fick hon busa lite och hon såg så glad ut, trots smärtan. Sen fick hon beta en stund till, allt var så fridfullt. Bara jag och Naela.

Sen kom veterinären ut och förklarade för mig hur allt skulle gå till. Så gick vi in i ett behandlingsrum så fick Naela en kanyl i halsen. Sen gick vi vidare till stället där allt skulle hända. På vägen fick hon massa havre och massa äpplen att mumsa på, hon var så nöjd!
När vi kom fram ställde vi upp henne en liten bit från ett träd och med gräs runt. Jag höll henne och det var två veterinärer med. Sen frågade veterinären om hon skulle spruta henne. Då rann tårarna ännu mer, det fanns inget stop för dom.
Hon sprutade och jag klappade Naela på mulen hela tiden, sen ramlade hon ihop, då bröt jag ihop totallt. Jag kunde inte förstå att hon låg där, död.
Sen gick jag fram igen och satt hos henne tillsammans med veterinären, klappade henne på halsen och veterinären kollade i ögona och lyssnade på hjärtat. Slut. Vet frågade om jag ville klippa av en del av hennes svans och ha som minne, men det ville jag inte. Jag ville att Naela skulle få ha allt med sig. Jag minns Naela och jag minns hennes svans.
Sen lämnade alla oss där ifred. Jag satt bredvid Naela och klappade henne hur länge som helst, berättade att allt blir bra nu, att jag älskar henne och aldrig kommer glömma henne. Jag minns knappt hur länge jag satt där, kändes som tiden stod still.
Sen fick hon 2 pussar på mulen innan jag gick därifrån... och lämnade henne för alltid.

Detta är det värsta jag gjort i hela mitt liv. Min älskade Naela :'( Hur ska jag klara mig utan dig???!!

Jag har lovat dig för längesen att vi skulle vara tillsammans tills döden skiljde oss åt, och det höll jag. Ända tills ditt sista andetag fanns jag vid din sida. Det var jätte jobbigt att se, men jag ville inte att du skulle vara med okända människor.

Jag förstår inte, jag förstår inte att du är borta, för alltid! Jag tror fortfarande du ska finnas i hagen när jag kommer till stallet, att du ska gnägga sådär härligt som du alltid gör när jag kommer.
Åh, jag saknar dig redan! :'(
Det finns inga ord som kan beskriva hur det känns.

JAG ÄLSKAR DIG.
Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, kommer aldrig glömma dig!
Tack för de fem underbara åren vi fick tillsammans.

Sov så gott min bästa vän