hannooh

Trots att min värld är helt upp och ner just nu och saker & ting är som det är...

... så fick jag ändå ett glädjande besked igår. Det behövdes verkligen i allt detta sorgsna och ledsna. Jag kan tyvär inte säga vad det är, men mina närmsta (några iaf) vet vad som har hänt och det gör det lite lättare just nu...
Jag har inte varit såhär ledsen på jätte länge, har jag någonsin varit såhär ledsen? Tror inte det. Jag hatar att gå runt och fundera, vara orolig, undra, gråta.... jag vill få veta nu vad som händer. Jag orkar inte mera nu!!!! Jag är helt slut.
Jag har varit rädd för detta så länge nu. För min egen skull har jag i stort sett ställt in mig på att Naela inte finns kvar hos mig så länge till, det är bäst så för då är jag mer beredd på det sen om det händer, OM det händer. Jag vet ju ingenting.. jag hatar verkligen detta, att ingenting veta!!
Det är så mycket som springer runt i mitt huvud just nu.
Jag vill spendera all tid de närmsta fyra veckorna med Naela.. men sen vet jag inte om det bästa för mig vore att vänja mig vid succesivt med att vara ifrån henne.... men det vill jag inte! Jag vill ta vara på all tid som finns nu. Det är så jäääävla jobbigt allting. Och alla frågar och undrar och jag ska svara med gråten i halsen vad som hänt, hur det ligger till och hur utgången kan bli..
Tisdagens besök hos veterinären var inte lovande, hon sa direkt att det inte såg bra ut... men veterinären gav det ändå en chans, jag vet inte om det var för att hon märkte vad ledsen jag blev eller om det verkligen finns en chans? Jag har så mycket frågor jag vill få svar på!
Det måste finnas en chans.

Hur ska jag klara mig utan dig?! Det går inte!!! Du får inte lämna mig . . .

Simply the best...