hannooh

Tänk att ett litet brev kan beskriva så mycket, riva upp så mycket och få än glad och ledsen på samma gång. Ett litet brev... inte vilket brev som helst! Att detta ska vara så svårt. Hur kan jag känna såhär? Eller vadå hur? Det är ju inget jag kan hjälpa.. det är så, kommer nog vara väldigt väldigt väldigt väldigt länge.. för det är något alldeles speciellt, trots allt. Detta är ett Once in a life time, hallelulija moment.

Och allt är mitt fel... så länge jag lever.