Kanske dags för lite små uppdatering??
Jag å Malin körde in Dottla för några veckor sedan, gick hur bra som helst! :D Trots att alla tyckte vi var dumma i huvudet som bara spände för o drog. Men mottot var "Det får gå som det går..." Å bra gick det.
Jag o Tessan lyckades med en bra "fylle-grej" för en gångs skull.... klippa mitt hår! Efter tre groggar var blev resultatet såhär..
Många goa kvällar på Pråmen har det hunnits med :)
Mycket sol och bad också... även fast jag knappt badat än haha.
"Kaffe-hos-Malin" som blev "redlös-fylla-hos-malin"
Party people
Ett Hannot
"Ta det lugnt..." Vaaa?!!!
Flög av min lilla ponni rätt så rejält igår så måste sitta hemma och ta det lugnt, inte rida och inte köra bil!!! Wtf? Inte alls roligt. Så kan väl passa på att blogga lite...
Rdituren började som vanligt alldeles taggade och slutade med att jag vaknade på en äng utan häst och med världens jävla huvudvärk och illamående! Hmh.
Försökte ta mig upp men ramlade ihop igen, med paniken vart sketans är Dottla någonstans?
Tar mig upp och känner mig fullare än fullast, snurrar av bara skjutton och allt är jätte suddigt. Antar att Dottla sprungit hem och börjar traska o vinglar, möter grannen som säger att hon springer runt på deras gräsmatta, lyckas få tag på hästen, sätter mig i bilen o försöker köra hem, det var inte alls smart gjort - men hem kom jag.
Tar en alvedon, duschar o sen ringer mamma i full panik och tvingar med mig till akuten. Så ligger där o spyr hela kvällen/natten. Gör massa kontroller, spyr, röntgar huvudet, spyr lite till och sen efter 6 timmar får jag äntligen åka hem. Jippi!
Fick en go utskällning av läkaren för att jag hade kört bil hem själv, och inte väntat på hjälp och åkt in direkt. "Dessa hästtjejer.." Haha.
Min semester började fruktansvärt bra...
Men det var ju nästan värt det för att få en ny ridhjälm! Haha.
Det går väl ungefär att jämföras med en bakfylla x 10, fy fan!
Rdituren började som vanligt alldeles taggade och slutade med att jag vaknade på en äng utan häst och med världens jävla huvudvärk och illamående! Hmh.
Försökte ta mig upp men ramlade ihop igen, med paniken vart sketans är Dottla någonstans?
Tar mig upp och känner mig fullare än fullast, snurrar av bara skjutton och allt är jätte suddigt. Antar att Dottla sprungit hem och börjar traska o vinglar, möter grannen som säger att hon springer runt på deras gräsmatta, lyckas få tag på hästen, sätter mig i bilen o försöker köra hem, det var inte alls smart gjort - men hem kom jag.
Tar en alvedon, duschar o sen ringer mamma i full panik och tvingar med mig till akuten. Så ligger där o spyr hela kvällen/natten. Gör massa kontroller, spyr, röntgar huvudet, spyr lite till och sen efter 6 timmar får jag äntligen åka hem. Jippi!
Fick en go utskällning av läkaren för att jag hade kört bil hem själv, och inte väntat på hjälp och åkt in direkt. "Dessa hästtjejer.." Haha.
Min semester började fruktansvärt bra...
Men det var ju nästan värt det för att få en ny ridhjälm! Haha.
Det går väl ungefär att jämföras med en bakfylla x 10, fy fan!
Jag älskar dig hur som haver! :)
Vi flög verkligen hon & jag.
Tillsammans på vingar av kärlek och tillit.. En flicka och hennes älskade häst. I fem hela år flög vi, men någon gång faller alla, och det gjorde jag också. Jag föll så jävla hårt, tumlade runt på marken och mitt hjärta slets i bitar som for åt alla håll. Jag vaknade ur vår dröm och fick smaka på verkligheten...
Min älskade vän.
Det finns dagar jag ler när jag tänker på dig, när jag minns oss som ett team och allt vi hann uppleva. Jag glädjs åt att prata om dig och bedövar min sorg.
Det finns dagar som den här. Då jag bara vill skrika ut hur jävla ont det gör och vad mycket jag saknar dig!! Jag vill bara vända bort när någon nämner ditt namn, jag vill kasta ut alla tårar, all sorg, all saknad.. jag vill bara spola tillbaks.
Det var inte såhär det skulle bli..
Kan du inte komma hem så kan vi vara vi tre, våran lilla familj?
Tillsammans på vingar av kärlek och tillit.. En flicka och hennes älskade häst. I fem hela år flög vi, men någon gång faller alla, och det gjorde jag också. Jag föll så jävla hårt, tumlade runt på marken och mitt hjärta slets i bitar som for åt alla håll. Jag vaknade ur vår dröm och fick smaka på verkligheten...
Det finns dagar jag ler när jag tänker på dig, när jag minns oss som ett team och allt vi hann uppleva. Jag glädjs åt att prata om dig och bedövar min sorg.
Det finns dagar som den här. Då jag bara vill skrika ut hur jävla ont det gör och vad mycket jag saknar dig!! Jag vill bara vända bort när någon nämner ditt namn, jag vill kasta ut alla tårar, all sorg, all saknad.. jag vill bara spola tillbaks.
Det var inte såhär det skulle bli..
Kan du inte komma hem så kan vi vara vi tre, våran lilla familj?
