hannooh

.... är jag just nu.

Jag och syster har varit ute och ridit på våra pärlor. Vi red till vargön och det tog cirkus 1½ timme. Jag har aldrig varit med om att vi haft en "normal" ridtur tillsammans, vad nu en normal ridtur är för någonting?
- Hjälp, tåget!
- Shit!
- Du, klockan är ju fan fyra, då kommer det ju två tåg!
- Men tölta då för fan!
Haha. Våra hästar gillar inte tåg förstår ni, dom låter och tutar och det är dödsfarligt.
E. - Jag har aldrig ridit över bron härborta.
H.- det jar jag gjort, däremot är jag skit rädd varje gång att hon ska bli skrämd och hoppa över räcket och ner i vattnet, för eftersom jag sitter på så dör ju jag också.
E. - men va fan Hanna, det har jag aldrig tänkt på, nu blev jag fan skit rädd!
Haha!

Vette fan vad jag hade gjort utan min underbara häst och dessa underbara människor. Om du aldrig har suttit på en häst så kan du inte ens föreställa dig vad jag menar. Finns det något bättre än att sitta upp på en underbar varelse och bara rida iväg? Du glömmer alla bekymmer och känner dig helt fri? Du släpper allt och låter det bara flyga iväg. Det enda du har i tankarna är dig själv och den stora maskinen du har under dig. Att bara rida runt och lyssna på alla små ljud som kan låta i en liten skog. Det är världens underbaraste känsla och jag skulle inte byta ut den mot någonting. Efteråt känner man sig så stark och lättad, och redo för nya tag. Utan min fina häst hade jag aldrig varit den jag är idag, jag hade aldrig varit så stark, och de underbara människor man delar dessa goa ridturer med gör ett stort plus i kanten. 
Känslan när vinden slår emot dig när du galoperar i fullt ös och det går så fort så tårarna börjar rinna, går den känslan att slå med något? Den slår allt med hästlängder... detta är det underbaraste jag varit med om och jag är så glad att jag får uppleva detta, tack!


Nu ska jag göra mig klar och åka och hämta Angelica så ska vi på Bio, Yes man med Jim Carry!