Life goes on..
Fick den där frågan idag igen på träningen. "Hur går man vidare när man måste ta bort sin häst?".
Ja, det är en fråga jag aldrig kommer kunna svara på, för det är något jag inte vet. Går man vidare?
Sorgen blir nog till slut mindre, men den kommer alltid finnas där.
Naela kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta, det finns aldrig någon som kan ersätta henne - det vet jag.
Trots att jag snart har en ny häst, som jag är jätte glad över, så är jag ändå ledsen för du inte finns här hos mig. Att livet var tvunget att få ett så tragiskt slut, alldeles för tidigt, du hade så många år kvar.
Jag tänker på dig varje dag och bara önskar. En dag kommer jag förhoppningsvis tänka på dig och glädjas åt allt roligt vi gjort och alla underbara minnen vi har, men vägen dit är lång...
Det är svårt att prata om dig eller tänka på dig utan att gråten tränger sig på... jag saknar dig verkligen, min bästa vän..
<3 
Himlens vackraste ängel..
